Parisvår

Fick höra att det var dålig stil att länka en blogg som man inte skrivit inlägg i, ursäkta alla som kände sig lurade av att komma hit och bara hitta inlägg från Australien.

 

Jag kom i alla fall fram till La Maison Oudot igår vid tolvtiden, planet var nästan en timme sent från Arlanda men vi hann ikapp nästan all tid. Christophe hämtade mig, jag var lite orolig att vi inte skulle hitta varandra eftersom vi knappt hade pratat nånting innan och jag inte direkt var säker på hur han såg ut. Det löste sig dock till allas fördel, vi hittade varandra utan problem och hemfärden gick smidigt och bra.

 

Jag har installerat mig rätt bra nu, har packat upp och lärt mig hitta i huset t.ex. Jag tycker väldigt bra om både Märta och Christoph och är även ganska förtjust i barnen. Noah är bara fem veckor så han gör inte så mycket väsen av sig, om han inte är hungrig eller trött dvs. Han är pytteliten, alltså verkligen extremt liten, när jag tittar på honom så kan jag bara tänka att det inte finns en chans att barn normalt är sådär små. Han ser lite ut som en galen professor, han har jättestora ögon, runda kinder, nästan inga ögonbryn och glest, fjunigt hår. Jag tänker mig att ett experiment har gått snett och svett bort hans ögonbryn och delar av hans hår. Han är så väldigt söt.

 

Lucas är nästan precis det änglabarnet som jag förväntat mig, baserat på de två bilder jag har sett av honom innan jag kom hit. Han skrattar så han kiknar om man kittlar honom, flyger med hans helikopter och låtsas störtdyka mot honom, när vi lekte tittut med min hatt osv. Han stannar alltid och ler jättestort mot alla man möter på gatan, han älskar att bada och han tycker jättemycket om att titta i böcker. Han är en riktig linslus och han tycker det är jättekul att se sig själv i iPhonekameran och att ta bilder av sig själv. Han är frikostig med kramar och pussar och när han ser sin lillebror så vill han alltid klappa honom på huvudet och pussa på honom. Det är så fantastiskt gulligt. Men när han inte får som han vill så får han utbrott som varierar i storlek och uttryck. Oftast skriker han (Väldigt gällt...), men ibland kastar han saker och slår efter den som han gjort honom missnöjd. Idag var han extremt missnöjd över att vara tvungen att kliva upp ur badet så han vrålade från att han blev upplyft tills han var nästan helt påklädd. Kan dock leva med det, han är ju oftast glad.

 

Det kan vara lite svårt att förstå vad Lucas säger, eller snarare försöker säga. Eftersom han blir tvåspråkig så pratar han ganska lite för att vara två år, och han blandar svenska och franska hejvilt. Såhär efter en och en halv dag så har jag i alla fall fått lite koll på standardfraserna så det blir nog inte heller några större bekymmer. Jag börjar för övrigt min franskakurs inne i Paris imorgon, ska bli väldigt kul!

 

Av den anledningen ska jag ta kväll nu, men jag ska försöka vara en duktig bloggare, skriva ofta och visa bilder och så.

 

Hoppas ni har det bra hemma, puss!